Have we met?

Igår fastnade jag i mitt huvud angående lite grejer.

Ibland blir jag rädd. Rädd att tappa passionen och glöden för saker jag kämpat stenhårt för. Tappar jag det och inte kan hålla på med det längre känns det som en del av min identitet försvinner.

För kort sagt, jag kan inte syssla med nåt jag inte älskar, det har vi konstaterat för länge sedan.

Jag blir vettskrämd när jag för några sekunder inte känner den omedelbara glädjen för något som varit mitt liv så länge.

När jag gör något är det allt eller inget. Antingen eller. Inget är halvdant med mig. Antingen kör jag så det ryker och jobbar timme ut och timme in med något jag vill lyckas med eller så skiter jag i det. Punkt.

Men så kanske det är så också. Något vi kämpar för, som vi tror på, som vi ibland är ensamma i, som också tar stora delar av din tid och energi- du orkar inte älska det hela tiden. JAG orkar inte älska det jag gör hela tiden.Jag gör så mycket. Jag gör flera saker jag brinner för. Och ibland fixar jag inte att ge 100% i allt, hela tiden, non stop. Så är det bara. Jag vill så gärna men hur mycket jag än försöker är jag inte superwoman. i hate that men jag accepterar det. Ibland…

Men det går faktiskt upp och ner, likaså motivationen och passionen. Way of life kanske?

Kan du inte lägga nåt åt sidan för att fokusera helhjärtat på en sak då?

Ursäkta, har vi träffats?

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *