Sunday bloody sunday

Tja! Sitter här i min soffa och väntar på att koffeinet ska kicka in så jag tar mig ut på en promenad. Brukar ofta vakna med lätt ångest på söndagar av flera olika anledningar…

idag vaknade jag med en skön känsla i kroppen. Jag får gå upp i lugn och ro, har hunnit med mycket i helgen, kommer jobba med mycket idag, ska få träna och träffa en väldigt god vän.

Men jag lovar. Det blir inte bara positivt det jag ska skriva om, lite kontraster ska vi väl ta och kunna slänga in va?

Oh apropå kontraster…

Jag har märkt att jag har två sidor. En sida som är väldigt förstående, förlåtande och som ser det  bästa i folk. Den ödmjuka sidan som ser bortom det ytliga. Den sidan dominerar absolut med personlighet och det är jag glad för… För min andra sida är inte lika förstående.

Den är kritisk, kort stubin och stenhård. No excuses. Du har haft din chans. Ungefär så.. Tror man förstår att det är en väldig skillnad mellan dessa två sidor.

Den översta sidan som jag nyss skrev om dyker upp ibland när jag behöver bli påmind om att jag fan fått nog. Tack och lov så har jag också gränser..tänka sig?!

men när vi är i såna sitsar att dessa två sidor strider mot varandra och vi inte vet vart vi står?ska vi vara förstående eller har de haft sin chans? Ska jag ta allt lugn och sansat eller höja rösten för att de ska fatta att de är allvar? Ska jag lyssna respektabelt eller ska jag hånflina för att de inte förtjänar mer än så?

Alla tror jag har två sidor av sig själv. En ängel på ena axeln och en lite djävul på den andra. Jekyll and Hyde. Men vem ska vi lyssna på? Vem ska jag lyssna på? Det strider mot mig själv att vara kritiskt och oförlåtande men samtidigt hur mycket ska man som människa kunna ta?

Kanske kickar Hyde in när Jekyll tagit för mycket skit?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *